littlemarbles

                       

25 JULI BESÖKER VI P3 & SJUNGER EN GRYM LÅT

vi skulle kunnat ta över världen
men jag tror nog inte det blir så 

         

nu har jag packat min väska
köpt mig en tågbiljett
åker till julia och solna
åker på fest hos claes ohlson
drar hippisar i pungen
och sen åker vi till P&L
och tittar på våra största idoler

igår
picknick med fullisarna i parken
sen till telefonplan och repa med bandet
sen hem till solna
sen hem till norrköping

jag är avundsjuk på alla som har allt jag inte har men som jag vill ha

little marbles har inte alls lämnat sin rosa bubbla
bara att vi kan besöka verkligheten ibland
nu när vi känner för det


               

                muckar du med min kompis eller ?

Det finns för många män utan hår, bärandes små glasögon
Det finns för mycket nerdragna persienner i juni
Det finns för mycket saker att bläddra i
Det finns för mycket saker man kan tappa och smutsa ner
Var försiktiga vänner, för
det finns för lite av det goda men för mycket av det oväsentliga.

 

igår spelade vi på gatan
och sen såg vi ett jättebra littlerichard band
nu äter vi frukost
hejdå

En man utanför hemköp
Jag köper hans magasin &frågar
Han har inget hem, men han skrattar
- Ja, det är ju vår nu, så det går an.
- Tacka vet jag Polen underbara sommar med vin, bada och grilla
Han sjunker in i dem.
Minnena i Warsawa med sol och en full morsa.
Polisen ville ha honom på 80-talet.
Nu finns inget snack om saken.
Han berättar för mig:
Stockhom kallas lilla Venedig massor av sjöar&öar
Ville gärna komma dit men saknade en tia för resan.
Vi avsutar dagen med att snacka skit om livet och jävlajävla SJ.,

vaknade 07.10 varje morgon.
med min bästis bredvid mig i mitten av en grönblommig äng
lätta bekymmer
fet lycka
i en bubbla
trasiga, alldeles för stora kalsonger.
för vi ville ju vara lika.
lika er.
En ICA påse över axeln
trasig t-shirt &ett duntäcke
med naiva steg till kärleksparken

                                                             
                                                               
 
vi åkte tåg från norrköping i minst en evighet
och sen lika långt tid till
i regnet med varmkorv i en liten bil med några i steffes band
kom fram till någon slags by
kändes sådär okej
för jag vet att vi drömmer om stugor på landet
men egentligen gillar vi att handla och att äta snabbmat
dom knuffade in oss på ett hotell
där ingen kunde prata svenska
eller engelska
utanför fönstret var det berg och annat exotiskt
jag minns att det låg pälsar på våra sängar som man kunde värma sig med 
och att tv:n inte funkade som den skulle
julia tuppade och jag tittade på en dokumentär om alicia keys
dra fingrar genom päls
nu ska vi vakna och åka bil med steffe till dit vi ska spela
en liten stuga med lågt i tak är louge
solen hälsar på och vi tar fram våra gitarrer
dagen efter:
julias drömmar räddar oss ifrån att missa tåget
som går ifrån ingenstans
på perrongen i stockholm börjar vi skriva på vår bok

                                  

Det var kulturnatten i Norrköping och vi tvingade till oss vår första spelning.
Julia började förhandla pengar och gage. Men han såg skeptiskt ut och sa: "-tvåhundra kronor tillsammans."
Julia log och sa: "-tvåhundra kronor var."
Vi var först ut och började spela covers vid fyra på eftermiddan.
 
Det var samma ansikten varje dag. Ni tröttade ut våra ögon.
Gick fram och tillbaka i en stad som var tömd på allt.
Det fanns inget att göra så vi fyllde våra dagar med några gamla drömmar.
Ingenting hände allt för ofta.
Men ändå.
När det inte hände något på ett tag, så hände det plötsligt ofta något.
 
Sommaren tvåtusensju gick vi samma kläder.
Sommaren tvåtusensju gick vi i samma städer.
Åt lunch bredvid asfaltsblommorna utanför åhlenshuset,
och vi spelade våra låtar på västerlånggatan,
växlade in våra pengar på den där restaurangen.
Den låg en gata upp.
Vi fick gratis mat.
Varje gång.