det finns inget rum för förlorare


                                                             
                                                               
 
vi åkte tåg från norrköping i minst en evighet
och sen lika långt tid till
i regnet med varmkorv i en liten bil med några i steffes band
kom fram till någon slags by
kändes sådär okej
för jag vet att vi drömmer om stugor på landet
men egentligen gillar vi att handla och att äta snabbmat
dom knuffade in oss på ett hotell
där ingen kunde prata svenska
eller engelska
utanför fönstret var det berg och annat exotiskt
jag minns att det låg pälsar på våra sängar som man kunde värma sig med 
och att tv:n inte funkade som den skulle
julia tuppade och jag tittade på en dokumentär om alicia keys
dra fingrar genom päls
nu ska vi vakna och åka bil med steffe till dit vi ska spela
en liten stuga med lågt i tak är louge
solen hälsar på och vi tar fram våra gitarrer
dagen efter:
julias drömmar räddar oss ifrån att missa tåget
som går ifrån ingenstans
på perrongen i stockholm börjar vi skriva på vår bok



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0